Reglerna jag levde efter var som laglös och lögner. Jag rymde hemifrån som ett barn och och kom tillbaka som laglös. Jag gjorde det ena brottet efter det andra. En bra dag var fylld med sömn, och en dålig natt med att springa fort från folk som vill klippa mig, och konstant blickande bakåt för att se mig om för poliser.

Jag levde det livet i tio år tills allt kom ikapp mig. Jag såg allt från folk som låg sönder misshandlade på gatan med spräckt skalle, till knivhuggningar, bötningar, gängkriminalitet, droger i alla olika sorter, fängelsedomar och till sist vänner som dött av den misären. Jag har sett allt för många gråtande mammor för att säga att det livet är något häftigt.

Välkommen till ett håll som är utan en framtid.

Och många av mina vänner är döda eller sitter på högre straff av olika anledningar och min bästa vän tog livet av sig. Jag valde att skriva om detta öppet i min blogg eftersom jag är så trött på att folk glorifierar den livsstilen som något coolt.




När droger och gangster anses häftigt så är vårt samhälle påväg utför. Vad är det som är häftigt? Att man vaktar orten och måste knarka för att hålla den uppe? Eller måste hugga ner en broder för att betala en skuld? Man kallar varandra för bröder och systrar men säljer samtidigt knark till dennes bror? Folk skjuter ihjäl personer som man gått i samma klass med i skolan, för att visa att man är redo för att få ledarens klapp på axeln i ett gäng.

Jag vet inte en ända livstidskriminell från min tid som har lyckats med det vi alla i den världen drömmer om, nämligen frihet med mycket pengar och ett fett hus i medelhavet. Istället så sitter hälften i fängelse och börjar närma sig 30 års åldern, några andra sitter och kliar sig i ansiktet och byter heroin sprutor på torget med dom andra A-lagarna.

Eller har man hamlat i det där håller som blir att man lever med att sälja knark och gör våldsbrott och växlar mellan fängelse och polarens soffa när man är fri. Min halvbrors kusin som var vice president över ett ökänt gäng sitter inne på livstid och kommer aldrig komma ut igen. Så vad är det för samhälle vi valt att leva i? Och vad är det för förebilder vi skaffat oss? Det finns inte en ända riktig kriminell som vill leva det livet, INGEN!




Vi har valt att leva med knarkare och misslyckade personer som förebilder, inte över han som gick ut skolan och idag ör miljonär på fastighetsaffärer. Nej, det ska vara orten och så skyller man på att samhället vänt ryggen som försvar varför man står och tuggat på samma område tjugo år senare.

1 KOMMENTAR

  1. Men vem tycker egentligen det är häftigt den världen? Det är väl bara ni pojkar när ni var i tonåren o gick med? På din text låter det som att (många) kriminella är offer, så är inte fallet. Det är ett val! Från början menar jag, innan nåt drogberoende, det är en helt annan diskussion och ska inte blandas ihop med denna. Sen att ni ångrar er efter många år, det är en helt annan sak men glorifiera inte pundare eller kriminella o få det o låta som ni är offer. Ingen tvingade er att gå med i ett gäng, slåss, döda eller knarka..eget val

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen skriv en kommentar!
Vänligen skriv ditt namn här