Där jag kommer ifrån så har allt redan hänt och alla misstag har alltid upprepats gång på gång, Det är som allt det där negativa har slagit sig till ro och stormtrivs ljust där och det är platsen jag kommer ifrån.

Det är inte många i mitt liv som jag varit ärlig mot och än mindre mot mig själv. Jag har ljugit, sårat, skadat, tagit knark supit och gjort diverse kriminella sakerna och sett det mesta i den världen. Vänner som sitter på länge straff och min halv kusin på livstid är den välden jag varit inne och snurrat i. Saker som folk hört om mig stämmer säkert och lite där upptill. Jag skäms och jag vet att det jag gjort är fel, dom droger jag sålt vet jag att det har lämnat djupa spår hos folk, då skiter man kanske i det för stunden, men jag antar att verkligheten kommer ikapp en. Jag har fördärvat mig i sprit och knark i snart tio år och har blivit kokain beroende. Det finns så mycket som folk inte vet om mig och jag ska på min resas gång försöka berätta och lägga alla korten på bordet så gott jag kan.





varför just nu kan man undra? Svaret är enkelt! Jag är trött på att ljuga och såra dom som faktiskt älskar mig och se mina vänner åka in på kåken eller gå på begravningar för vänner som dött av fucking överdoser. Även om jag många gånger inte ens förtjänat det så har ett par personer funnits där men framför allt så har fyra personer stått vid min sida, tyvärr tog den ena livet av sig, den andra lever numera i Asien och och den tredje är min kusin som är son till min mammas enäggstvilling och den fjärde är mamman till mitt barn. Denna kvinna har till och med stått vid min sida även när jag gjort fel, hur många andra gör det? En väns plats är vid din sida i alla väder inte bara när det går bra. Av alls ens vänner och familj man trodde skulle finnas där för en (som jag gjort för dem under alla år) alla dom stod då i en ring och såg på mig med dömande blickar när man satt på knäna och hade nått botten, och fortfarande än idag är ingen av dom kvar.

Ibland så känns det som att det spelar ingen roll hur mycket jag än duschar för min spegel dimmar ändå aldrig igen. Jag trodde livet handlade om lojalitet och kärlek? Det jag fick var svek, skulder, våld, övergivenhet mm. Ändå stod jag kvar i så många år i hopp om att det skulle bli bättre. Allt är så falskt! Varje dag för mig känns som en evighet och känns ibland hopplöst att samtidigt hålla fötterna på jorden samtidigt som själen säger något annat. Det heter att man är det man är! Men jag tror att du att du själv väljer hur du vill vara, vissa får det svårare än andra och vise versa, men det går om man börjar med att vara ärlig och öppna upp hela sig själv och vissa den nakna sanningen om sig själv utan en massa fina ord. Det är inte lätt och jag försöker kämpa med det så jag tar en dag i taget, detta skrivandet blir ett sett att lägga korten på bordet och sluta ljuga för dig själv, jag känner mig tjugo kilo lättre i kropp och sinne bara genom att börja vara ärlig.




Det ör ingen ursäkt till varför man tar droger eller blir kriminell men när kronofogden jagar deras 1,8miljoner, poliser som jagat en, kriminella gäng som utpressat en på ett par hundrasen, där jag sjölv stått för hälften av sakerna på egen hand, resten via ”familj och vänner”. Jag tror dom flesta hade hoppat från en bro eller tagit till spritflaskan eller droger för att dämpa ångest och stress, jag gjorde det och det gick så lång stt jag spelade ett falskt spel mot dom som faktiskt betydde något. Och tro mig jag har fått äta upp den skiten och tro jag hade behövt met skit när man tänker efter.

Idag vet jag vad jag vill, och det är att få vara en pappa till min familj det ör det ända som betyder något när man kommer till självinsikt. Leva ett drogfritt liv med tillit och kärlek är dom tre sakerna jag kommer att välja efter en trettio års resa, och när man nu är drogfri så vet man om stt dessa känslor är från hjärtat och inte från djävulens sätt att förblinda dig med substanser för stt inte kunna tänka klartsynt.




Det kanske finns ett syfte ned allt som händer får man hoppas. Utan sin familj är jag ingenting förutom ett tomt skal och man känner mig nästan död inombords, och tyvärr har dom fått lida, folk säger stt jag ör helt jävla galen men vem fan känner mig? Förutom min familj/Gud och den sängen jag lägger mig i. Jag har kudden mot mitt ansikte och jag gråter för dom som blivit utsatta av mitt kaos, förlåt. Och lyssna aldrig på vad folk försöker säga om mig för jag är inte den personen egentlig. Och jag vet vad jag vill så Fuck allt annat som jag har stått för innan, familjen är allt! Att man ör idiot är något man kan ändra på om man verkligen vill. Och jag vet vad jag vill. Man kan göra en resa ända ner i helvetet och sen upp igen så är livet, folk pratar om att det är försent att ändra sig men jag har verkligen varit nere i helvetet under många vänder och jag har tagit mig upp likt förbannat ändå. Så dagens ord blir att även när livet känns mörk och hopplöst så finns det ett ljus, men du måste öppna upp ögonen och hitta en mening i livet och sen håll jävligt hårt i det. Tack för mig och ta hand om er.

1 KOMMENTAR

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen skriv en kommentar!
Vänligen skriv ditt namn här