I en mörk tid av mitt liv så befann jag mig i ett liv av total misär, och även i mitt nya liv som familjepappa så förföljer mitt gamla liv mig ändå.

Vad man än hört om mig så är jag säkert allt det man hört, eller så har jag varit det. Men helt ärligt vem fan bry sig om vad jag har varit? Jag har väl aldrig gjort dig något? Jag har sätt och gjort allt.




Jag har jagat mat för dagen och det var allt där började. Jag var aldrig kriminell utan är en sökare som sökte efter drömmar men hittade något annat som jag inte hade räknat med. Våld och knarkpengar blev en plats för stunden. Jag har drivit utan mål i livet, och var en ansvarslös helg alkis som lät problem bara passera. Jag gick rakt in i en elden och fattar inte att problemen bara växte.

Jag är en person som har skulder upp till öronen och staten som ständigt knackar på mitt samvete och vill inkassera. Ja, jag vet att mitt liv inte ser ljust ut på papper. Men ska jag stirra mig blind på det istället för att gå framåt? Jag bestämnde mig för att visa världen vem jag är och vad jag kan åstadkomma. Jag lyckades genom stenhårt kämpande och som slutade med att min hjärna kollapsade. Men ändå så vet jag att jag tar mig igenom även detta. Det ligger i mitt DNA att kämpa.




Ni har sett mig i tidningen när bloggen blev stor, och det var en presentation på vem jag är och vad jag kan åstadkomma, men jag är inte färdig. Jag har mycket mer att ge till världen och kanske möjligheten att kunna förändra vårt samhälle till något bättre.

Mina demoner lätt mig aldrig gå riktigt vidare och det kostade mig istället psykisk ohälsa. Jag sprang in i den berömda väggen efter många år av stress och kaos, jag pressade min kropp till en sån nivå att jag blev ännu mer sjuk via boxningen och samtidigt hade jag ett krig i mig själv med kampen med att bryta min gamla livstil. Mitt förflutna stod alltid framför mig oavsett vilken väg jag tog. Att leva ett dubbelliv med olika masker gjorde så jag började axla ett ansvar med att bli perfekt för min omgivning, tills att mitt system kraschade och kvar står jag med kraftig ångest och depression. Jag kämpar med detta varje jävla dag men håller mig flytande och kämpar för min familj. Det är med det ända som gör att jag orkar kämpa när visa dagar känns som en evighet av lidande. Vad var det som egentligen hände? Är frågan man stöndigt ställer sig.

Jag som var så stark psykiskt.

Jag har en familj nu att kämpa för och det är min drivkraft, jag skiter helt ärligt i resten. Men allt har sitt pris. Men jag har dödat mina demoner förr och hittat tillbaka till ljuset så jag ska även ta mig igenom detta psykiska krig också. Ge mig några år till så är jag kvitt staten och är skuldfri, det vet jag. Om man inte fått någon vägledning i livet hur ska man då veta rätt och fel? Jag blev sviken av min omgivning och det var väl det jag ville glömma när jag rökte weed och tog kokain.

Till er som dömer mig och pekar finger mot mig, vad har jag gjort er helt ärligt? Det är miljonfrågan jag ständigt ställer mig. Min sambo stod vid min sida från början till idag och min kärlek till henne är maximal, och min storebror Karim gav mig möjligheten att börja om mitt liv och ge mig något nytt att brinna för, och det är jag tacksam för. Jag kämpade envist med att hitta min identitet och idag har jag funnit den. Det finns inget i det gamla livet som kan få mig tillbaka. Kvinnor, kokain, pengar, spel, fina kläder och dyra klockor…..jag har haft allt det och ändå kan jag sträcka på mig och säga fuck it i am done. Jag har helt ärligt nästan inga vänner kvar från den tiden och dem som man trodde skulle vara med än visade på ett eller annat sätt vilka dem var när det väl uppstod prövningar.

Ja, prövningar har man fått i livet och många av dom är självskapade. Mitt liv är idag inte kanske den bilden jag hade som barn. Men vad fan, i det stora hela är den till och med bättre. Jag har min dotter Alma och min camilia i mitt liv och visst kommer vi i luven på varandra ofta. För mitt liv är inte som i Hollywoodfilmerna, och det är väl inte någons som läser detta heller? Man bråkar bara med dom man älskar och bryr sig om. Inte fan brukar jag bry mig om att lägga ner så mycket tid på någon jag aldrig mer vill se. Sena nätter och kokainlinor har bytts ut till tidiga morgnar och möten av min familjs leenden istället. Jag tror mycket har förändrats i mig och jag har mognat på allvar när man ser tillbaka på mitt liv. Jag är mer säker på mig själv idag och har upptäkt nya talanger som jag inte visste att jag hade, eller så vågade jag inte testa dom.




Livet är smärta och smärta är kärlek, ju snabbare du ser det ju bättre kommer det gå för dig. Som bekant så är det, det som inte dödar dig, gör dig bara starkare. Jaga dina drömmar och gör något av dem, det är mitt motto.
Jag var beroende av kokain men jag drömde alltid om att skaffa mig en framtid, och jag visste att långt inne i mig själv så fanns det mer av mig att ge. Jag tror universum lyssnade på mig och gav mig ett liv. Inte ett liv som jag förtjänat många gånger, men något som min familj har förtjänat. Och det är för dom jag lever. Jag saknar ingenting, ingenting ifrån den materiella världen. Allt börjar ändå bara om från början med ännu fetare prylar och bättre teknologi än månaden före. Men det gör inte livet på samma sätt. Men föröndringen gav mig med depression och ångest. Men som jag sa ”det som inte dödar dig, gör dig bara starkare” Jag tillåter inte något annat. Detta kan vara mitt livs största fight men jag ser ändå ljuset även om det är släkt. För det ljuset är Alma!

Du förändras men det gör inte världen den ser likadan ut som innan, och snurrar på samma exakt sätt.



2 KOMMENTARER

  1. Kolla upp skuldsanering hos kronofogden..har du möjlighet att få det så blir det ”lättare” för dig att bli av med skulden till staten och verkligen få börja om på nytt!

  2. Kämpa på jag träffade dig när du var en liten grabb .Du kan göra det DU har styrkan om och du har viljan det är det viktigaste viljan att förändra betyder ALLT ??

Lämna ett svar till E Avbryt svar

Vänligen skriv en kommentar!
Vänligen skriv ditt namn här