Att drömma

Många kan tro att man är galen för att man vågar drömma men det är också drömmar som tagit mig till att vilja hålla på med det jag gör idag, från misär till ett helt nytt liv och sitta och skriva till tiotusentals personer.

Galen nog att tro på förändring i mitt liv och att kämpa för den. Sverige är ett land där inte framgång uppskattas och på vägen ser jag detta varje dag. Du får följa dina drömmar men drömmarna får inte bli verklighet. Livet är bra märkligt ibland, för snart ett års sen var man på en mörk plats i livet och tänkte hoppa framför ett tåg. Men ett samtal förändrade allt. Men jag kommer skriva om detta i ett annat inlägg.



Under uppgången så är ingen där men när du närmar dig ditt mål kommer avundsjukan fram mer synligt eller så är alla helt plötsligt en broder. När de ser att man får möjlighet att göra saker så blir det arga för att de inte förstår, förvirring skapar ilska. För de förstår inte. Eller vill inte förstå.

Man skriver saker som de känner igen sig i via mina texter, eftersom de skildrar mångas vardag, men kan inte förstå hur man lyckats komma dit. Nyckeln dit är hårt jävla arbete och en vilja att aldrig mer gå tillbaka eller låta någon stoppa dig.
Jag drog mig ut ur ett sjunket skepp av misär, men folk är inte alltid själva redo för förändring och vill att det ska vara som förut.
Och i den miljön jag skriver mycket om är det inte meningen att man ska gå vidare.
Så alla fastnar i samma mönster.




Jag inspireras utav andras snabba framgångar det är min drivkraft. Min stora förebild sen barnsben har alltid varit min kusin som är den grymmaste affärs mannen jag sett, och han är bara 30 år och har byggt upp sitt imperium helt från botten.

Jag lär mig mycket idag inom skrift och betydelsen av det jag gör men saker och ting går inte snabbt nog känner jag och känner att jag är min egen värsta fiende när det kommer till stress.
Varför är vi människor så missunnsamma?

1 KOMMENTAR

  1. Jadu Nicklas det är djupa tankegångar du ställer… och bra sådana! I Sverige, om vi ska ta just Sverige som land, tror jag det beror på att just en del av jante lagen lever kvar i detta landet. Vi ska tjäna en massa pengar, vara framgångsrika men samtidigt får man inte vara för framgångsrik. Oerhört svår balansgång det där! Lagom typ. Som att balansera på en lina, falla lite ibland men man får inte falla för mycket. Oerhörd svår balansgång med andra ord!

    Den svenska kulturen är och har blivit ganska sjuk. Vi lever fortfarande kvar i de här kristna värderingarna att vi ska arbeta och göra rätt för oss, vi fostras till att tjäna en massa pengar för då är vi per automatik bättre människor. Om man vill bli framgångsrik och njuta av den framgången är nog inte Sverige det rätta landet. Kanske bygga upp något här, lära sig på vägen men sedan när det börjar bli stort är det dags att sticka!

    Kärlek, alltid, till dig Nicklas! <3 Stolt över dig!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen skriv en kommentar!
Vänligen skriv ditt namn här