Det finns två ord som många känner till och använder ofta, ångest och depression. Dessa ord är så vanligt att det idag inte tas på allvar.

Jag fick för två år sedan diagnosen utmattningssyndrom, jag fick den i samband med att min bästa vän tog självmord och i samma period dog min mosters man, och det var total kaos runt om mig,all den stress och de kaotiska saker som hänt i mitt liv hade nått sitt slut av vad en hjärna klarar av.
Jag tävlings boxades och jobbade på ett gym som heter Sportsclub. Fullt ös varje dag för att slippa känna något. Jag har flytt från mig själv i 30år för att slippa bearbeta allt kaos som varit i mitt liv. Jag har haft minst 20 olika masker, och tillslut glömde jag bort vem originalet av mig själv var.




När Uno dog så försvann nästan all min livsglädje och när jag stannade upp så kom ångesten som en tsunamivåg över mig. För första gången fick jag känna vad ångest var och sakta så kröp även den största depressionen på mig.
Jag orkade inte gå upp ifrån sängen och meningen med livet försvann helt, min kropp orkade inte längre boxas och den oändliga tröttheten kom.

Sen dess har jag lidit av detta och jag tror inte folk förstår om man inte varit där hur det är att leva med denna sjukdom. På utsidan är man glad men på insidan är man tom. Man slutar att känna glädje och allt känns bara helt jävla meningslöst.

Den 9:e November förra året så gick det så långt att jag skulle hoppa framför tåget direkt efter jobbet. Jag var helt nerbruten och många saker i denna period gjorde att jag sket i vilket, ska livet vara så här?tänkte jag, då orkar jag inte leva mer.

Men jag fick ett samtal av min bror Kenny att ta en sista minuten biljett till honom i Thailand. Jag gjorde det men det slutade med att jag inprincip satt i mitt hotellrum och tänkte på samma sak även där.




Ännu ett samtal gjorde att jag en månad senare åkte hem för att göra allt, för ge min familj något, och kriga för dom och ge dom allt. Det är min livs största utmaning idag. Jag slåss varje dag med min depression och börjat få hjälp med mina psykiska problem. Att leva med denna skit är något som jag krigar med varje dag för att bli av med.
Skrivningen har visat sig vara till stor hjälp och stödet från min familj är min medicin.

Detta är en nytt krig som jag håller på att kriga mot efter det andra livet som jag varit i. Livet är en kamp men man måste kriga och inte ge upp det är min filosofi.

Hur många lever med riktig ångest och depression?

3 KOMMENTARER

  1. Jag har levt med diagnostiserad ångest/oro sen 2009. Idag är den oftast hanterbar och kontrollerad pga sertralin…
    Sjukt många som har ångest/depression i Sverige så tror att de flesta känner igen sig i din text. Tyvärr.

  2. Du är inte ensam ! Att ha psykisk ohälsa är snarare en samhällsepidemi idag än en ovanlig realitet. Det är ett resultat av hur sjukt samhället har blivit idag. Att inte mått dåligt någon gång ses snarare som konstigare än normalt idag.

    Pratar du med någon? Det finns många dokumentärer, bloggar, youtube klipp och människor som berättar om detta med mycket kunskap. Se denna bland annat; https://www.youtube.com/watch?v=1GLhiZEa9f8

    Kärlek <3

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen skriv en kommentar!
Vänligen skriv ditt namn här